26 apr. 2009

Fy fan, nu var det Söndag igen

Jag gillar verkligen inte Söndagar. Söndag är lika med ångest för mig, jag får rysningar bara jag tänker på det. Jag går liksom bara och väntar på att den ska ta slut, så inget blir ju direkt roligt en sån här dag. Nu var det ju faktiskt bra väder och det är ju alltid trevligt.
Igår blev det ingen träning eftersom vi skulle städa ur lägenheten, men det kanske var bra med en vilodag. Efter städningen åkte vi ner till Kungens Kurva med ett mission, att köpa ny TV, vi kom hem med varsin huvudkudde.
På kvällen var vi och käkade på Zink, på Bilblioteksgatan, ett rätt trevligt ställe. Det är lite som ett "up-scale" Texas Longhorn eller Helens Krog och med bra mat. Det var länge sen jag var ute på lokal och jag kände mig malplacerad när jag senare stod på East och drack en öl. Är det bara jag som tycker at det alltför ofta är så jäkla hög volym på musiken? (jag börjar bli gammal). Efter en god middag, två glas rött, tre Nastro Azzurro och en mellis av okänt märke åkte vi hem.
Idag var jag och tränade men det gick inte alls bra. Tanken var att jag på tid skulle köra 5 rundor av 10 knäböj med stången fram, 10 Thrusters och 10 knäböj. Jag körde en runda sen tog det tvärstopp, jag orkade inte en sekund till. Dagsformen betyder så otroligt mycket när man ska prestera rent styrke- och konditionsmässigt och samtidigt som jag hade jättetrevligt igår så kan jag idag ångra att jag drack ölen. Man måste ju så klart kunna slappna av och ta ett par öl, men jag blir så förbannad på mig själv när det går ut över min prestation på gymmet.

Besviken som fan på mig själv cyklade jag, på min älskade Paddy Wagon, ner till stan och mötte Christel och hennes mormor. Vi åt lunch och tog sen en promenad över till Söder och tog en kaffe med brorsan och Charlotte på Svart Kaffe. Dom tar 22 spänn för en lite kopp kaffe och då ingår inte påtår, vilken jäkla "rip-off".

Inne på cafét satt Sladjan Osmanagic och intervjuade självste George Scott. George såg lite ledsen ut så jag berättade en rolig historia för honom och då blev han glad (skojar bara).


Han fick dock sin efterlängtade bild tillsammans med mig utanför cafét. Jag tror det gjorde hans dag.
Fan vad hårt jag ska träna i morgon.
/Richard


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar